Alternativmedicin

Skillnaden mellan utövare av alternativ medicin och dem som är verksamma inom den etablerade hälso- och sjukvården framgår avlagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område (1998: 531; LYHS). Legitimerade yrkesutövare och deras medhjälpare utgör en del av hälso- och sjukvårdspersonalen och står under tillsyn av Socialstyrelsen. Detta medför att de är skyldiga att utföra sitt arbete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. Som bekräftats av rättsfall innebär detta att sådana yrkesutövare inte får använda sig av alternativmedicinska metoder, vare sig i kombination med etablerade metoder eller i separat verksamhet. Därav följer t.ex. att en naprapat eller en kiropraktor som erhållit legitimation inte kan vara verksam inom alternativ medicin. Bestämmelsen om vetenskap och beprövad erfarenhet finns även i hälso- och sjukvårdslagen och är därmed bindande också för vårdgivare, dvs. landsting och privata sjukvårdsutövare.

Till skillnad från alternativmedicinare är legitimerade yrkesutövare momsbefriade. De senare har även möjlighet att få tillgång till det offentliga ersättningssystemet (vårdersättning); förutsättningen är att landstinget tecknat avtal med utövaren.

LYHS 4 kap. preciserar begränsningar i rätten att vidta vissa hälso- och sjukvårdande åtgärder. Kapitlet har ersatt den tidigare s.k. kvacksalverilagen. Kapitlet gäller personer som inte utgör en del av hälso- och sjukvårdspersonalen men som yrkesmässigt undersöker hälsotillstånd och behandlar för sjukdom eller därmed jämförliga tillstånd. Bestämmelserna avser alltså utövare av alternativmedicin. Begränsningarna innebär förbud mot att behandla anmälningspliktiga smittsamma sjukdomar, cancer, diabetes, epilepsi eller sjukliga tillstånd i samband med graviditet eller förlossning. Vidare får behandling inte ske under allmän eller lokal bedövning eller under hypnos. Radiologiska metoder får inte användas. Skriftliga råd och anvisningar får inte ges utan att utövaren personligen undersökt den berörda personen. Kontaktlinser får inte utprovas eller tillhandahållas. Barn under 8 år får inte undersökas eller behandlas.

Befolkningarna i Europa och USA har i flera undersökningar visat en positiv inställning till alternativmedicinen. I Sverige redovisade alternativmedicinkommittén under 1980-talet att omkring en fjärdedel av de intervjuade hade erfarenhet av alternativ behandling, varav nära hälften samtidigt erhöll läkarvård. Av de metoder som nu kvarstår inom alternativmedicinen visade sig homeopati, akupunktur och zonterapi vara de mest utnyttjade.

I Sverige och andra länder har bl.a. politiska initiativ tagits för att stimulera undersökningar av de alternativmedicinska metodernas effekter eller för att öka dessa metoders tillgänglighet inom eller utanför den etablerade sjukvården. I USA inrättades 1998 National Center for Complementary and Alternative Medicine som en ny enhet inom det federala forskningsinstitutet National Institutes of Health. Inom EU har parlamentet uttalat att EU-kommissionen bör verka för ett ökat erkännande av ”icke-konventionell medicin”. I Storbritannien m.fl. EU-länder ges statligt stöd till undervisning och forskning inom alternativ medicin. I Sverige har det i riksdagen och Landstingsförbundet motionerats om ökat stöd för alternativmedicinen, t.ex. i form av momsbefrielse eller systematisk samverkan med den etablerade hälso- och sjukvården. I vissa landsting har en politiker eller en grupp administratörer tilldelats uppgiften att bedöma den alternativmedicin som förekommer inom landstingets geografiska område, med tanke på eventuell nytta av att sprida kunskap om denna verksamhet bland egen personal m.m. Inom den akademiska sektorn finns framför allt två enheter vid Karolinska Institutet: Centrum för studier av komplementärmedicin och Osher centrum för integrativ medicin.

Flertalet företrädare för den etablerade hälso- och sjukvården i Sverige och andra länder anser att alternativmedicinens metoder skall bedömas på samma sätt som andra sjukvårdsmetoder, dvs. genom regelrätta kliniska prövningar som är inriktade bl.a. på att fastställa i vilken utsträckning påvisade behandlingseffekter kan tillskrivas placeboeffekt. Det ökade offentliga forskningsstödet medför att sådana prövningar nu sker i tilltagande omfattning. Resultaten kommer att avgöra om alternativmedicinska metoder utöver de ovan nämnda kommer att kunna användas inom den etablerade hälso- och sjukvården.

Alternativmedicinsk verksamhet förekommer också vid behandling av djur.